IfAs webbsidaFöreningen JAGs webbsidakontakta osssök jobb som personlig assistentom yrkettill förstasidanDessa länkar finns också nederst på sidan

Reportage om yrket
Arne och Jesper
Arne och Jesper

Arne Fäldt, personlig assistent sedan 12 år:
"Jag är Jespers hjälpmedel"

– Som assistent till Jesper måste jag klara av att inte ha några helt bestämda arbetsuppgifter från en dag till en annan och jag måste förstå att jag inte är den som har befälet, att jag är ett hjälpmedel, säger Arne Fäldt.

Jesper Johansson är 24 år och bor i Hultsfred. Arne är lugn och trygg och 20 år äldre än Jesper. Han är fritidspolitiker, sitter med i kommunstyrelsen, gillar att fiska och kör folkrace.

När Arne 1992 jobbade natt på ett behandlingshem för ungdomar med autism frågade han efter ett intressant extraarbete på arbetsförmedlingen. Jesper, som då bara var tolv år och bodde hemma hos föräldrarna, sökte efter en personlig assistent som ville jobba deltid på kvällar och helger. Det passade perfekt. För tre år sedan flyttade Jesper till en egen lägenhet. Arne sa upp sig från jobbet som behandlingsassistent och blev fast anställd hos Jesper på heltid.

Arnes arbetsuppgifter beror på vad Jesper vill göra.

– Jag är med i Jespers liv och hans aktiviteter men det är Jesper som styr sin vardag, säger Arne.

Arne fungerar som tolk under hela intervjun, han förklarar några av mina frågor för Jesper och hjälper mig att förstå Jespers svar. Ibland missförstår Arne det Jesper säger och får försöka igen tills Jesper nickar att det blev rätt.

– Inget assistentjobb är likt något annat. Mitt jobb är inte heller likadant som Robbans eller Fridas, Jespers två andra assistenter. Det är ett väldigt roligt jobb och den psykosociala arbetsmiljön är mycket bättre än inom traditionell vård och omsorg, säger Arne som är utbildad underskötare.

På restaurangen där vi äter lunch hejar flera av gästerna på Jesper och två personer kommenterar hans nya röda hårfärg.

– Det är skillnad när Jesper går på restaurang och när de som bor på gruppbostaden här intill kommer. De kommer alltid i grupp och blir inte betraktade som individer, säger Arne.

Jag ber Jesper beskriva Arne men det är inte så lätt, säger han.

– Tjurig, elak och argsint, föreslår Arne och Jesper skrattar.

Full koncentration

Inom lokalpolitiken väger Arnes sakkunskap tungt. Jesper däremot är inte så intresserad av politik.

– Det går an, säger han artigt. Men bowling är roligare.

När Jesper bowlar använder han ett klot med inbyggda balanspunkter och en ränna för att släppa iväg klotet. I bowlinghallen är det folktomt när vi kommer dit. Arne går och hämtar ställningen med rännan och placerar den framför Jesper och plockar upp klotet ur väskan. Arne är fullt koncentrerad på Jesper under hela spelet. Båda ser lika nöjda ut när Jesper slår en strike.

Tillbaka i lägenheten bjuder Jesper på kaffe och chokladgodis som han gjort dagen innan med assistans av Arne. I lägenheten finns lyftar, dörröppnare och extra breda dörrar. För övrigt är det en vanlig hyreslägenhet.

Respekt för yrket

– Numera har de flesta jag möter en respekt för jobbet som personlig assistent. De tycker att det verkar omväxlande. Men en del ser inte mig som Jespers hjälpmedel utan vill gärna se mig som en vårdare, berättar Arne. Det klassiska är folk som träffar oss och bara talar till mig och inte till Jesper. Vissa människor blir illa till mods om det ser ut som att han har tråkigt. Det verkar vara en assistents plikt att se till att den man arbetar hos är aktiv 24 timmar per dygn. Och allt ska gå fort. När Jesper gör något och det går lite långsamt kan omgivningen titta snett. Har man en assistent ska det minsann gå undan, tycker folk. Men människors attityder blir bättre och bättre.

Arne tycker att en av fördelarna med jobbet hos Jesper är arbetsschemat som innebär mycket sammanhängande fritid. Han jobbar mycket vissa veckor, ofta även på kvällar och helger, och är sedan helt ledig var tredje vecka.

– En annan fördel är att när Jesper åker på semester till Cypern får jag följa med som assistent, tillägger Arne leende.

Vad innebär det att vara professionell i sin yrkesroll som personlig assistent?

– Professionalism handlar för mig om att ha koll på läget. När det gäller Jespers fysiska funktionshinder måste jag till exempel vara informerad om hur hans kropp fungerar och kunna hjälpa till att hitta träningssituationer i vardagen som är roliga, menar Arne.

Han har hunnit delta i flera utbildningar som hans arbetsgivare anordnar.

– Det är nyttigt att träffa andra assistenter och diskutera etik och förhållningssätt. Jag har inga arbetskamrater och när jag träffar Jespers andra assistenter pratar vi inte jobb, om det inte är något speciellt som vi informerar varandra om.

Men Arne saknar inte arbetskamrater.

– Jesper träffar mycket folk och jag behöver inga arbetskamrater när jag är med honom.

– Och vi kan hitta på vad vi vill, inflikar Jesper.

Egen arbetsledare

Jesper har en egen arbetsledare för sina assistenter som alltid finns tillgänglig om assistenterna har frågor. Ibland ordnar hon gemensamma träffar för assistenterna där hon och Jesper deltar.

Jesper har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver hjälp av sina assistenter för att kunna fatta rätt beslut i olika lägen. Assistenterna kan till exempel föreslå Jesper att det är dags att dammsuga lägenheten.

– Det är rätt naturligt, Jesper känner ju inte om det är grus på golvet. En annan gång kanske jag påpekar att det är dags att köpa en tvättkorg till. Grundtanken är väl att Jesper ska städa och tvätta ungefär lika ofta som andra 24-åriga ensamboende killar – och den spännvidden är ju enorm. Ibland måste jag bromsa och ibland vara en pådrivare. Det är situationen som avgör. Det är en ständig avvägning och det blir säkert fel ibland, konstaterar Arne. Men mycket i samarbetet har vuxit fram och förhoppningsvis blir man klokare med åren.

Är det OK att få råd från sina assistenter?

– Ibland, säger Jesper.

Kan man komma för nära den man jobbar ihop med?

– Det tycker inte jag. Jag tror att alla människor har en naturlig känsla för hur nära man kan komma en annan innan det blir fel, säger Arne.

När Jesper har kompisar eller sin flickvän på besök drar sig Arne självklart undan i ett hörn av lägenheten när han inte behövs.

– Jag blir inte sårad över att jag inte alltid får vara med! Men det var svårt i början att förstå att man kunde ha en passiv roll och ändå vara assistent.

Tycker du att jobbet ger dig mycket?

– Det är klart att jobbet ger massor tillbaka. Men det där uttrycket hör ibland ihop med en åsikt att personen med funktionshinder måste ge något i gengäld för min insats och att han jämt ska vara tacksam. Det har jag svårt för.

Till reportagen

FÖRSTA SIDAN - OM YRKET - SÖK JOBB - LÄNKAR - KONTAKTA OSS