IfAs webbsidaFöreningen JAGs webbsidakontakta osssök jobb som personlig assistentom yrkettill förstasidanDessa länkar finns också nederst på sidan

Reportage om yrket
Carina och Anna
Carina och Anna

Carina har jobbar som personlig assistent i tio år:
"Anna har lärt mig mer än någon annan jag mött"

Carina har arbetat som Annas personliga assistent i tio år och de känner varandra utan och innan. Varenda rörelse är invand, varje kroppsdel är bekant.

Om man behöver personlig assistans så gäller det ofta de mest privata men också vardagliga saker som de flesta andra gör utan att tänka. Man putsar sina glasögon, rättar till behåbandet, sätter sig tillrätta i stolen, dricker ett glas vatten eller tar bort matrester som fastnat mellan tänderna.

Det ser väldigt enkelt ut när Carina assisterar Anna. Hennes rörelser är självklara. Ändå behöver Anna kvalificerad assistans av mycket hög kvalitet.

Det är svårt att beskriva kvalificerad personlig assistans för den som inte sett det själv och känner till hur mycket inlevelse, ömsesidig respekt och erfarenhet som ligger bakom Carinas och Anna samspel.

Anna pratar utan tal
När vi dricker kaffe tillsammans tar Carina små, små bitar av Annas kanelbulle och doppar i kaffet innan hon lägger på skeden och serverar Anna. Efteråt tar Carina fram en tandborste och hjälper Anna att ta bort bullrester i gommen och runt tänderna. Sen sätter hon cerat på Annas läppar. Hela tiden förtroligt samtalande.
– Nu gör jag så här, känns det bra, är du nöjd så? frågar Carina.
– Mmm, säger Anna.

Anna har inget tal i vanlig mening. Hon kan inte förklara för Carina vad hon vill eller hur det ska göras med ord. Anna har ett mmm som betyder ja. Svarar hon inte alls betyder det nej. Om Carina ställer en fråga och Anna är tyst kan Carina kontrollera att hon uppfattat Anna rätt genom att ställa ytterligare en fråga: ”Menar du nej”. Då kan Anna bekräfta med ett mmm.

Anna kommunicerar på tusen andra sätt än genom talet. En välbehagssuck, ett leende, en liten rörelse med handen eller att hon sträcker på ett ben, alla signaler går att tolka bara man känner Anna tillräckligt väl.

Själv talar Carina nästan oavbrutet med Anna. Mjukt, beskrivande och ibland fnittrigt småprat som bara avbryts för att vänta in Annas reaktion.

Jobbet var en tillfällighet
Carina började jobba hos Anna av en slump.
– Jag bodde i USA men var tillfälligt i Sverige för att gå en shiatsukurs. Någon berättade om Anna och att hon behövde en personlig assistent efter att ha skadats i en trafikolycka. Jag hade utbildat mig i USA inom rehabilitering och hjärnskador men trodde att jag bara skulle tillbringa sommaren i Leksand och sen åka tillbaka till USA. När Annas mamma ringde lovade jag ändå att hälsa på Anna och vi fick kontakt direkt, berättar Carina.

Av olika skäl kom Carina att stanna i Stockholm och snart började hon jobba som Annas personliga assistent.

Kommer varandra nära
Att vara personlig assistent innebär att rent fysiskt komma en annan människa väldigt nära. Förmodligen närmare än man kommer någon annan än sin partner eller sina barn.

– Vår väg tillsammans har varit oerhört utvecklande. Anna har lärt mig mer än någon annan jag mött. Hon är kärleksfull och har sånt tålamod med människor, säger Carina.

På min fråga om Carinas bästa egenskaper svarar Anna ja på två av mina förslag; rolig och snäll.

– Som assistent är det okej att ta ett steg tillbaka och låta någon annan skina. Jag har inga förväntningar på vad vi ska göra eller vad som ska hända när jag jobbar. Under arbetstid är det Annas behov som är viktigast, säger Carina. Anna och jag gör alltid någonting tillsammans. Vi går långa promenader och ganska ofta går vi på konsert. När Anna har gäster hjälper jag henne att ordna med mat och se till att alla trivs.

Annas bostad är nybyggd med en öppen planlösning och helt anpassad för henne. Hon har flera tekniska hjälpmedel, bland annat taklyftar. När Anna ska göra olika förflyttningar, som nu från rullstolen till britsen, använder hon lyften som är monterad på en skena i taket.

Att få ha kontroll
Carina tar fram två vadderade lyftremmar. På Carinas uppmaning böjer sig Anna fram och Carina lägger remmarna på plats bakom hennes rygg och krokar sen fast dem i lyften. För att Anna ska vara beredd räknar Carina till tre innan Anna lyfts upp ur stolen. Carina hjälper Anna att lägga sig ner på sidan på britsen och lägger sedan hennes ben bekvämt tillrätta.

Varje rörelse och varje moment under hela överflyttningen kräver maxi-mal koncentration av Anna. För att hon till exempel ska kunna hålla upp sitt huvud själv måste hon komma ihåg att tänka att hon ska göra det. ­Carina peppar Anna hela tiden, kommer med uppmuntrande anvisningar och beröm.

– När jag jobbar tänker jag alltid framåt på nästa steg. Jag har alltid en reservplan. I varje moment under en förflyttning kan jag avbryta, säger hon.
– Alla assistenter arbetar naturligtvis lite olika. Det viktiga är att allt sker på Annas villkor och att hon är delaktig i allt.

Anna gäspar. Hon är lite kall och Carina lägger en mjuk blå pläd över henne på britsen. Medan Anna vilar diskar Carina upp några kaffekoppar.

Sen äter vi lunch tillsammans alla tre. Carina värmer Annas mjölk några sekunder i mikron så att den inte ska vara kylskåpskall och mixar broccoli- och ädelostpajen till en milt limegrön puré. Innan hon börjar assistera Anna med måltiden känner hon snabbt efter att maten inte är för varm.

– För mig är meningen med personlig assistans att den som tar emot assistansen ska ges möjlighet att ha kontroll i alla lägen, säger Carina. ­Klarar jag det kan jag gå hem och känna mig nöjd med dagens insats.

Till reportagen

FÖRSTA SIDAN - OM YRKET - SÖK JOBB - LÄNKAR - KONTAKTA OSS